Artlover

Årets första kludd

Artwork by Artlover/LH

Jag har lovat mig själv att sätta igång med skapandet inför det nya året. Men det känns fortfarande hopplöst lika svårt att komma igång. Jag måste få inspiration och lust för att sätta igång på allvar. Jag vill göra det omöjliga till något möjligt. Jag trevar med pennan över pappret, försöker, testar... Det blir någonting. Dock inte så snyggt och bra. Det är något, en början mitt i, i början. Jag hoppas att det resuterar till något bättre längre fram. Idéerna har jag i huvudet men det gäller bara att få det synligt på papper eller duk.
Men här ovan, en skiss, nerkluddrad i sängen när jag inte kunde sova här för leden, är inspiration från konstnären Oscar Reutersvärds omöjlga figurer. Men den som är snäppet bättre är konstnären Escher. Där kan du verkligen få huvudbry av att se hans omöjliga bilder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Nu slut tutsurr ut

Artwork by Artlover/LH

Under fotbills VM har det tutats en hel del och jag vill illustrera detta med denna bild, dock en slarvig sådan. Jag har inte tecknat på länge och där av resultatet. Vi minns alla dessa Vuvuzelor som tutades samtidigt, likt som en bombmatta under matcherna. På avstånd, genom TV- och radioutsändningar har jag tyckt att de kan jämföras med en bisvärm, ett ständigt surr som hör sommaren till. Nu när fotbolls VM är över surras det inte  bara i öronen utan också i minnet över turneringen när vi går bland surrande bin och getingar. Denna tuta har varit både älskad och hatad. Den har varit på tapeten för att den har varit så irriterad och störande under turneringen. Men Vuvuzelan har varit älskad av många, så pass mycket att vissa gör musik av den. Ja, av oljud kanske man kan göra något bra, eh?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
Teckning = Terapi

Artwork by Artlover, LH

Det är skönt att komma igång med teckningen igen, även om jag hade ett motstånd till det. Det var så länge sedan jag höll i blyertspennan. Av egen erfarenhet är det något som man måste hålla på med hela tiden för att hålla flytet i tecknadet. Jag har tappat en hel och jag var något ringrostig och därav resultatet av mitt stilleben. Men det kändes bra trots att jag var långt ifrån nöjd. Det kommer en bättre sedan. Det blev alla fall som en terapi för mig och jag skjöt ifrån mig allt älende för en stund som tynger mig nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,