Konstfack, Telefonplan, Stockholm. Min tidigare studieplats
Jag kan inte låta bli att skriva vad som har hänt på min tidigare skola. Efter turerna med Anna Odells konstprojekt vill hon nu komma kontakt med de privatpersoner som stannade på Liljeholmbron, skriver hon i från sin egen artikel från debattsajten
Newsmill som jag såg från
DN,s artikel. Där försvarar hon sig mot de beskyllningar hon har fått media och persomalen från St:Görans sjukhus. Anna Odell gör bra att hon träder fram nu och skriver om motsatsen vad som har varit i debatt under den senaste tiden och ta på sig ansvaret av det hon har gkort. Konsten speglar verkligheten och det har hon visat på ett raffinerat sätt. Om hon har gjort konstprojektet på ett annorlunda sätt kanske det inte har fått samma genomslagskraft. Vidare skriver hon att projektet har läckt ut i medierna som inte var meningen. Sådant kan bli svårt att återställa och inför konstfacksutställningen i vår, då verket ställs ut. Det kommer kanske att förlora sitt innehåll när det är redan iscensatt av medierna. Det är redan examinerat kan man säga.
I nästa tur kräver SL 100.000 kr. och en ursäkt av Konstfack efter en student i sitt examensverk har sprejat ner en tunnelbanevagn samt krossat en ruta, som jag också såg från
DN . Det ena kommer efter det andra. Konstfack regerar:-) Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth berättade för DN.se att hon har blivit mycket upprörd över detta tilltag. Vad vore konsten om den inte vore provocerande? Visst är det fel att förstöra för andra. Men om hade iscensatt en sådan händelse skulle konsten inte bli lika spännande. Har man provocerat fram något uppseendeväckande, då har man också lyckats att föra fram sitt budskap samt att bli synlig.
Att folk tar illa av sig kan man förstå efter dom här turerna men å andra sidan skulle inte konsten få samma utrymme att synas om den inte fick vara provocerande. Konsten ska inte stå i ett hörn. Den ska väcka debatt och är en del av samhället i vår kultur.
Foto: © Artlover, LH 2009
MENY
2