Konstfack i blåsväder igen

Konstfack, Telefonplan, Stockholm. Min tidigare studieplats
Jag kan inte låta bli att skriva vad som har hänt på min tidigare skola. Efter turerna med Anna Odells konstprojekt vill hon nu komma kontakt med de privatpersoner som stannade på Liljeholmbron, skriver hon i från sin egen artikel från debattsajten Newsmill som jag såg från DN,s artikel. Där försvarar hon sig mot de beskyllningar hon har fått media och persomalen från St:Görans sjukhus. Anna Odell gör bra att hon träder fram nu och skriver om motsatsen vad som har varit i debatt under den senaste tiden och ta på sig ansvaret av det hon har gkort. Konsten speglar verkligheten och det har hon visat på ett raffinerat sätt. Om hon har gjort konstprojektet på ett annorlunda sätt kanske det inte har fått samma genomslagskraft. Vidare skriver hon att projektet har läckt ut i medierna som inte var meningen. Sådant kan bli svårt att återställa och inför konstfacksutställningen i vår, då verket ställs ut. Det kommer kanske att förlora sitt innehåll när det är redan iscensatt av medierna. Det är redan examinerat kan man säga.
I nästa tur kräver SL 100.000 kr. och en ursäkt av Konstfack efter en student i sitt examensverk har sprejat ner en tunnelbanevagn samt krossat en ruta, som jag också såg från DN . Det ena kommer efter det andra. Konstfack regerar:-) Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth berättade för DN.se att hon har blivit mycket upprörd över detta tilltag. Vad vore konsten om den inte vore provocerande? Visst är det fel att förstöra för andra. Men om hade iscensatt en sådan händelse skulle konsten inte bli lika spännande. Har man provocerat fram något uppseendeväckande, då har man också lyckats att föra fram sitt budskap samt att bli synlig.
Att folk tar illa av sig kan man förstå efter dom här turerna men å andra sidan skulle inte konsten få samma utrymme att synas om den inte fick vara provocerande. Konsten ska inte stå i ett hörn. Den ska väcka debatt och är en del av samhället i vår kultur.
Foto: © Artlover, LH 2009
Vinylskivan lever

Idag har jag varit på skivmässan i Solnahallen. Det fanns en hel del plattor och mycket musik på vinyll att välja på och jag fick hem några goingar därifrån (dock ej den skivan på bild ovan). Det verkar vara en renässans för vinylskivans återkomst idag. Det kan man se som ovan bild med nyutsläpp, där t.ex plattan "Rockferry" av Duffy som även finns på vinyl.. Det är kul när något nytt material kommer på vinyl. Att vinylsskivan gör sig populär beror på fler aspekter, bl. a. ger vinylskivan ifrån sig det dynamiska omfånget i musiken. Förutom musiken får man också en produkt som man kan "hålla" i och rent visuellt är det bättre om skivkonvolutet är i större format. Jag tycker också att det känns mer komplett med en LP, EP eller en 12´a än mp3-filer, något att ta på alltså och framför allt att "lyssna" på.
Länge leve skivspelaren och vinylskivan:-)
Foto: ©artlover LH 2008.
Konst på väggen
Jag satt och läste från Svenska Dagbladets kultursida att måleriet tar plats på Edsvik konsthall. Vad som fångade mitt intresse från den artikeln var att måleriet inte alls var utdött, att det lever i allra högsta grad. Utställningskommissarien Ricardo Donoso tror att konstpubliken är trött på installationer. Det var skönt att veta att måleriet lever kvar samt att man slipper snubbla på en massa konstiga installationer. Han menar också att många av dessa installationer inte säger ingenting. Ja, konsten är svårgripar, alla fall på avantgardistiskt plan. För det andra är måleriet mer praktiskt än installationer samt att den är mer överblickbar. Måleriet tar mindre utrymme och hängs på väggen samt att den är mer tillgänglig för brukaren.

