Molnen hopar sig
Jag känner som det ser ut idag när jag tittar ut genom mitt fönster. Det är både grått och trist inne och ute. Molnen hopar sig över en. Tristessen är överhängande, särskillt när man inte kommer dit man vill. Just nu känns det hopplöst mörkt ut och jag vet inte vilken ände jag ska börja med. Jag vet inte heller hur jag ska ta mig ur den. Tillvaron är lika rörig som molnens oregelbundna formationer. Men jag ser fram emot och hoppas att ljuset från solen tränger igenom molntäcket och att man kan gå vidare här livet samt att få tjäna sitt uppehälle på det man verkligen vill göra. Jag vet att det känns patetiskt att skriva så här, särskillt när man vet att det finns andra som har betydligt värre än en själv idag. Men jag måste få vara egoistisk och tänka på mig själv också. Det är ju dock allas människors rätt att tänka så.
Men i alla fall ser jag emot med goda vänners hjälp och förtröstan att man kan gå vidare. Ni är det bästa jag har!
Foto: © Artlover, LH 2009
Hej på dej!
Ja, det tar emot på alla plan och fronter ibland - och vägen till det man allra helst vill kan te sej omöjlig... Men med små små steg i den rätta riktningen så!? Det är alltid värt att försöka!!!
Jag vet av egen erfarenhet att man kanske inte alltid når exakt dit man vill, men att det är viktigt att man känner att det åtminstone rör på sej i tillvaron...
Att satsa extra på ett intresse just nu är definitivt bra för att skingra tankarna lite, och för att få ny positiv energi till att ta i tu med sånt som känns segt!
Strunta i vädret och gå ut en sväng med kameran iallafall - jag lovar att det går att fånga nåt slags ljus på bilerna ändå! :-)
Tycker inte alls att du är patetisk. Vet verkligen vad det vill säga att leva i tristess och långsamhet, inte lätt alla gånger och nog svider det att inte kunne eller få göra det man helst av allt vill. Hoppas din dag blir någorlunda iaf. Själv är jag ledig och har inte en susning om vad jag ska använda dagen till. Ha det gott...gillar dina foton förresten!
Ibland måste man få tänka på sig själv, hur ska man orka tänka på andra om man inte själv mår bra?
Du har en kreativ bloggaward att hämta hos mig! =)
Förstår mycket väl din känsla och sitter själv fast känns det nu i en depression. Jag vet att jag växer i smärtan men fan vad det är jobbigt när den är här.
Och även den "vanliga" tristessen blir tung.
Och du är inte det minsta patetisk. Och du har kvar din kreativa sida. Var glad för den. Jag har tyvärr tappat bort min men hoppas den en dag försvinner när jag lärt mig släppa mina prestationskrav.
Hopppas du får en bra helg
