Jag satt och läste från Svenska Dagbladets kultursida att måleriet tar plats på Edsvik konsthall. Vad som fångade mitt intresse från den artikeln var att måleriet inte alls var utdött, att det lever i allra högsta grad. Utställningskommissarien Ricardo Donoso tror att konstpubliken är trött på installationer. Det var skönt att veta att måleriet lever kvar samt att man slipper snubbla på en massa konstiga installationer. Han menar också att många av dessa installationer inte säger ingenting. Ja, konsten är svårgripar, alla fall på avantgardistiskt plan. För det andra är måleriet mer praktiskt än installationer samt att den är mer överblickbar. Måleriet tar mindre utrymme och hängs på väggen samt att den är mer tillgänglig för brukaren.